Kris av Kristeatern – starkt om en ung kvinna som ropar på hjälp

Nyheter, Recension, Teaterrecensioner »

Kris av Kristeatern – starkt om en ung kvinna som ropar på hjälp

Kris
Av Karin Boye
Dramatisering av Elin Bengtsson och Lyra Ekström Lindbäck
Regi Lyra Ekström Lindbäck
Scenografi och kostym Linn Wara
Gästspel av Kristeatern på Teater Pero i Stockholm
Urpremiär 19 maj 2012

Karin Boyes roman ”Kris” väckte stor uppmärksamhet när den gavs ut 1934. Hon skildrade en ung kvinna som blev förälskad i en annan kvinna och då börjar ifrågasätta de religiösa regler med en hemsk och sträng gud som härskade och som krävde att kvinnor skulle vara lydiga och underdåniga.

Kristeatern har nu satt upp en föreställning som bygger på Karin Boyes roman ”Kris”. Föreställningen ges som ett gästspel på Teater Pero.

På ett sätt har väl tiden hunnit ikapp Boyes roman. Unga människor idag brottas kanske inte med samma bild av en hämnande gud som kräver lydnad. Att bli förälskad av en person av samma kön är inte heller lika skambelagt. Men det finns ändå en hel del som föreställningen kan säga en människa idag. Först och främst visar föreställningen på hur omgivningen försöker sopa psykiska problem under mattan – och hur handfallna människor i omgivningen ofta är inför unga människor med svår ångest.

Elin Bengtsson spelar Malin Forst, med hård spända axlar och en kropp så spänd att den ser ut att brista i vilken sekund som helst, en ung kvinna som ropar på hjälp.

Som publik kan jag tolka föreställningen på flera sätt. Malin söker hjälp av både lärare, föräldrar och läkare för sin ångest. Men hon vågar aldrig ta upp det som troligen tynger henne mest, hennes förälskelse i en annan kvinna, en förälskelse som skulle anses som skamlig eller som en sjukdom om hon avslöjade sig.

Det måste varit fruktansvärt att vara homosexuell eller bisexuell under en sådan tid och i ett sådant samhälle. Det är tyvärr inte så länge sedan – och i många länder i världen är det fortfarande lika tabu.

Ett annat sätt att se föreställningen är utifrån ångesten som psykisk sjukdom. Det råder många fördomar kring psykiska besvär i samhället idag och även om scenerna i föreställningen utspelar sig under ett tidigt 1900-tal kunde de ha utspelats idag också.

Jag tycker om hur Kristeatern jobbar med en enkel scenlösning med rekvisita som består av några fyrkantiga vitmålade klossar som flyttades om på scen och fick föreställa bord ibland och bänkar ibland, allt efter vad som behövdes. Föreställningen var uppbyggd på många korta, täta scener där inget onödigt var med. Det är inte helt lätt att arbeta med en sådan metod, men det fungerade bra och speciellt tror jag att när truppen fått någon föreställning till på sig kommer det att flyta på smidigt. Eftersom romanen ”Kris” inte är uppbyggd som en vanlig roman formmässigt utan innehåller olika texttyper som dialoger, klassiskt berättande, prosalyriska partier, brev och dagboksanteckningar passar den också att föras över på scen i en mer experimenterande form.

Jag har också skrivit en recension i Kulturbloggen.

I rollerna: Elin Bengtsson, Klara Wenner Tångring, Josefin Sonck, Daphne Wahlund, Marika Nicklasso, Sanna Lindbark Starkenberg och Johannes Granlund.

Läs även andra bloggares åsikter om Teater Pero, Kristeatern, Karin Boye, ångest, recension, teaterrecension, teaterkritik, scenkonst, psyke, homosexualitet, ungdomar